|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Den med rosor och vit sky smyckade kistan stod framme i
kyrkan omgiven av en rik och vacker blomstergärd med levande ljus. Kantor Ann-Marie Albrechtsson inledde akten med att spela på orgeln "Nu i ro slumra in" av J. Brahms. Katharina och Magnus Hultgren sjöng "Jag har hört om en stad ovan molnen" varpå följde psalm nr. 248 "Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara". Kyrkoherde Arnold Arvidsson förrättade jordfästningen och griftetalade från orden i bönen "Gud som haver barnen kär" samt förrättade överlåtelsen. Bibelläsning, Herrens bön med välsignelsen omramades av psalmerna nr. 285 "Det finns djup i Herrens godhet" och nr. 193 "Gud som haver barnen kär". Akten avslutades med att Katharina och Magnus sjöng "Det gåtfulla folket" av O. Adolphson. Under det att kistan bars ut ur kyrkan spelade kantorn "Tears in heaven" av E. Clapton. Vid graven tog Mamma och Pappa, syskon samt Mormor och Morfar, Farmor och Farfar samt släkt och vänner avsked med en vacker blomstergärd och varma minnesord. Blommor märktes även från Knytte kompisarna, från Barnen och Fröknarna på Dagis och från Barnavdelningen 16B, Linköping. Minnesgåvor har givits till Barncancerfonden och till Barncancerföreningen Östra Götaland. |
|
|
|
|
|
|
| I barnabönen ber vi: "Lyckan kommer lyckan går. Du förbliver Fader vår". Lyckan kan komma genom ett barn, det har alla föräldrar upplevt. Lilla Sandra var en del av er familjs lycka. Hennes smittande glädje fick ni alla del av- Hon var en solstråle i hemmet så länge hon orkade att le, och hon lyste också för sina grannar. Innan sjukdomen tog kraften ifrån henne var hon full av liv, frågvis och vetgirig som barn i den åldern. "Lyckan kommer, Lyckan går". Den lycka som Sandra stod för är borta och har ersatts av sorg och saknad. En tomhet som inte kan beskrivas utan bara upplevas. Det kan kännas som en ond dröm man hoppas få vakna upp ifrån. Trots den stora förlusten tror jag att ni är tacksamma för den sista tiden med Sandra. Att tillsammans med henne få kämpa för livet var en ny erfarenhet. Man växer och mognar som människa i en sån situation. Man känner starkt vad som är viktigt i livet och lär sig prioritera. Jag tror att man blir bättre som mamma och pappa och som syskon efter att ha följt ett barn och ett syskon till det bittra slutet. På ett sätt var det inte ett bittert slut, det har ni berättat för mej. Sandras insomnande var vackert. Inga suckar ingen kamp utan en himmelsk frid. Sandra flyttade från kylan och smärtan till landet med sommarängar och fågelsång. Ni upplevde att det var bara skalet eller höljet av Sandra som Ni hade er famn. Denna starka upplevelse i dödens närhet kan svetsa er samman och ge kraft att gå vidare i livet. Ni har varann och ni har visat att om man kämpar tillsammans så kan man klara det mesta i livet. Ni som stod Sandra nära Ni har gjort allt vad ni kan för att hennes sista månader ska vara så ljusa som möjligt och det måste kännas bra i en stund som denna. "Lyckan kommer, Lyckan går. Du förbliver Fader vår". Visst har ni hoppats på att Gud skulle göra ett under med Sandra. Men han gjorde inte det. Varför det vet jag inte. Men han har inte förändrats. Han är densamme i kärlek. Han förblir er Far som finns där i er närhet för att ge kraft för varje dag. Och Sandra finns i hans närhet i hans paradis. Kanske behövde han en ängel till för att änglaskaran sång skulle bli vackrare. Så vill jag till sist dela några tankar som mamma Helen har skrivit ned delvis utifrån Sandras funderingar. Gråt inte mer, min pappa och mamma. Kyrkoherde |
|
|
|
|
|
Senast ändrad |
